Vila i frid du som aldrig fanns
Varför vara här när du kan vara någon annanstans?
Vem upptäckte begreppet vackert och begreppet fult?
Hur tog du dig hit via bron utan slut?
Varför kan inte alla ögon se och alla öron höra?
Hur kan du bara vara och ingenting göra?
Var finns nu dina andetag?
Varför förminskar du mig och gör mig så svag?
Det gör ont, men jag kan inte komma förän ditt hopp är ute
Tanken förnedrar mig, glädjen får vänta till slutet
Det sorgliga var att det varken blev glädje eller slut
Bara en sten, där fel datum stod inristat, innan vår lycka. I stället stod det några slumpmässiga siffror, den dag livet lurat dig på allt, då du tackat för dig och gått ut.
N.Å
15 september 2009 ~
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar