Glaset var lite runt i formen och jag tittade på dess abstakta mönster.
Det var fyllt med en tranparent vätska, vacker och klar.
Jag tog en klunk, sedan en till. Innan jag hunnit tänka var glaset tomt, för att sedan återigen bli fullt.
Drycken smakade ingenting, tungan var bedövad av den kompakta drycken.
Dock kände jag en klump i svaljet, en obehaglig klump av illamående.
Men den oangenäma känslan stoppade mig inte. Jag skulle tömma glaset igen, men denna gång med smak av kaktus från vattnet jag hällde i. När vattnet var ett med det övriga innehållet svepte jag ur ännu en gång.
Drickan var slut - och tur var väl det! För när jag reste mig upp var jag helt plötsligt lagom vacker, lagom instabil, lagom stark, lagom allt...
Känslor som illamående exiterade inte. Det enda som fortfarande bestod var skönheten.
~ Skönheten av ett ryskt brännvin ~
- Baserat på självupplevd nostalgi, den 31 december 2006
N.Å, den 6 juli 2009 ~
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar