Glaset var lite runt i formen och jag tittade på dess abstakta mönster.
Det var fyllt med en tranparent vätska, vacker och klar.
Jag tog en klunk, sedan en till. Innan jag hunnit tänka var glaset tomt, för att sedan återigen bli fullt.
Drycken smakade ingenting, tungan var bedövad av den kompakta drycken.
Dock kände jag en klump i svaljet, en obehaglig klump av illamående.
Men den oangenäma känslan stoppade mig inte. Jag skulle tömma glaset igen, men denna gång med smak av kaktus från vattnet jag hällde i. När vattnet var ett med det övriga innehållet svepte jag ur ännu en gång.
Drickan var slut - och tur var väl det! För när jag reste mig upp var jag helt plötsligt lagom vacker, lagom instabil, lagom stark, lagom allt...
Känslor som illamående exiterade inte. Det enda som fortfarande bestod var skönheten.
~ Skönheten av ett ryskt brännvin ~
- Baserat på självupplevd nostalgi, den 31 december 2006
N.Å, den 6 juli 2009 ~
torsdag 11 augusti 2011
Nattens vita ängel
Var är nattens vita ängel när man henne som mest behöver?
Nattens vita ängel syns bara när dagen är över
Hon ges till känna av sitt hår, som stryker mot din kind så lent
men du har ingen aning om att när hon kommit är det försent
Nattens vita ängel syns bara när dagen är över
Hon ges till känna av sitt hår, som stryker mot din kind så lent
men du har ingen aning om att när hon kommit är det försent
Svek
Vila i frid du som aldrig fanns
Varför vara här när du kan vara någon annanstans?
Vem upptäckte begreppet vackert och begreppet fult?
Hur tog du dig hit via bron utan slut?
Varför kan inte alla ögon se och alla öron höra?
Hur kan du bara vara och ingenting göra?
Var finns nu dina andetag?
Varför förminskar du mig och gör mig så svag?
Det gör ont, men jag kan inte komma förän ditt hopp är ute
Tanken förnedrar mig, glädjen får vänta till slutet
Det sorgliga var att det varken blev glädje eller slut
Bara en sten, där fel datum stod inristat, innan vår lycka. I stället stod det några slumpmässiga siffror, den dag livet lurat dig på allt, då du tackat för dig och gått ut.
N.Å
15 september 2009 ~
Varför vara här när du kan vara någon annanstans?
Vem upptäckte begreppet vackert och begreppet fult?
Hur tog du dig hit via bron utan slut?
Varför kan inte alla ögon se och alla öron höra?
Hur kan du bara vara och ingenting göra?
Var finns nu dina andetag?
Varför förminskar du mig och gör mig så svag?
Det gör ont, men jag kan inte komma förän ditt hopp är ute
Tanken förnedrar mig, glädjen får vänta till slutet
Det sorgliga var att det varken blev glädje eller slut
Bara en sten, där fel datum stod inristat, innan vår lycka. I stället stod det några slumpmässiga siffror, den dag livet lurat dig på allt, då du tackat för dig och gått ut.
N.Å
15 september 2009 ~
Att ångra sig
Det gör ont att se sig i spegeln när ingen ser tillbaka
Det gör ont att se blodet rinna när man ångrar sig
Det gör ont att somna in när man vet att man aldrig mer ska vakna
Det gör ont när man tänker på att man sårar Dig
Det gör ont att se blodet rinna när man ångrar sig
Det gör ont att somna in när man vet att man aldrig mer ska vakna
Det gör ont när man tänker på att man sårar Dig
N.Å (senast) 2009 ~
Befrielse
När allting stannar upp, bara för en sekund.
När jag känner att det är så här jag vill vara.
Jag kan till och med bara andas en stund,
Känna min inre frid, känna den, bara.
Det går inte att beskriva känslan jag har,
Den inre frustration som nu är borta.
Känslan av en duva, som fri mot solen far,
Är så skön, så välkommen, jag hoppas,
Att det är så här livet ska va’.
De mörka dagar jag haft,
Var ett brott mot livet,
Nu får jag smaka på frihetens saft,
Jag tänker längre inte ens på kniven.
När aspens gröna löv susar i vinden,
När det grönskar i naturen,
Då jag känner efter, men då det inte finns tårar på kinden,
Det enda som finns är känslan att jag genom livet nu blir buren.
Likt videungens knopp som öppnar sig mot världen,
Är jag på väg åt samma håll.
Nu börjar den spännande färden,
mot lummiga trädgårdar, älvor, tomtar och troll.
När jag känner att det är så här jag vill vara.
Jag kan till och med bara andas en stund,
Känna min inre frid, känna den, bara.
Det går inte att beskriva känslan jag har,
Den inre frustration som nu är borta.
Känslan av en duva, som fri mot solen far,
Är så skön, så välkommen, jag hoppas,
Att det är så här livet ska va’.
De mörka dagar jag haft,
Var ett brott mot livet,
Nu får jag smaka på frihetens saft,
Jag tänker längre inte ens på kniven.
När aspens gröna löv susar i vinden,
När det grönskar i naturen,
Då jag känner efter, men då det inte finns tårar på kinden,
Det enda som finns är känslan att jag genom livet nu blir buren.
Likt videungens knopp som öppnar sig mot världen,
Är jag på väg åt samma håll.
Nu börjar den spännande färden,
mot lummiga trädgårdar, älvor, tomtar och troll.
N.Å 2009
Blunda för det uppenbara
Varför blir allt det vackra så fult?
Varför blir allt fula så vackert?
Varför måste bladen vara gröna och himlen blå?
Varför måste vi leva, varför måste tiden gå?
Varför måste vi dö, hamna i evigheten?
Det är frågor vi aldrig får svar på,
men vi försöker att blunda och leva ändå.
Varför blir allt fula så vackert?
Varför måste bladen vara gröna och himlen blå?
Varför måste vi leva, varför måste tiden gå?
Varför måste vi dö, hamna i evigheten?
Det är frågor vi aldrig får svar på,
men vi försöker att blunda och leva ändå.
Ett öde - två själar
I - Introduktion
Gränsen är så tunn
det är inget du känner.
Du tänker att du är ung
och aldrig sviker dina vänner.
II – Ett skrap på ytan
Men har du några vänner?
Kommer de ens ihåg dig?
Ser de dig om det värsta händer?
Skriker du, kommer de åt ditt håll vända sig?
III – Ett blödande sår
Rösten är stark, starkare än allt.
Musiken ekar i ditt huvud, så mäktig, så stor.
Rösten viskar i dit öra, kallt, så kallt.
Finns Gud, så finns inte du, inga bilder och inga ord.
IV – In till skelettet
Den enda tanken har blivit fler,
smittan sprider sig som en löpeld.
Snart försvinner allt, utom den verklighet du ser.
I den verklighet du valt är du naken, ensam och ingen kan mätta ditt hjärtas svält.
V - Bedövad
Då floderna torkat, solen gått ner,
ditt hjärta slutat bränna,
vet du att det inte kan falla isär än mer.
VI - Obotlig
Din kropp är inte alltför tanig,
ändå klarar inte din arm tyngden av din hand,
din hals klarar inte ditt huvud och dina ögon inte sina lock.
En strykning mot din kind ger en brännande smärta, du rycker till av denna chock.
VII – Innan klyvningen
Trots att solen nu gått upp sitter du kvar.
Varför skulle du göra något annat?
Du biter dig i handen för att känns om du ens någon kropp har.
Ditt hjärta bankar häftigt, men det känns ändå som det stannat.
VIII - Klyvningen
Du kan inte, du förmår dig inte.
Rör du ditt vapen så kommer du att vara ensam med Henne.
Hon är som en mardröm, dock så nära, så tydlig, full med kärlek.
Kärlek är en lek, liksom Hon.
Bakom de sorgsna ögonen och de fina orden är allting upplagt för ännu ett svek.
IX – Final och du är kluven
Hon är skrämmande, likt mörkret om natten.
Hon är fin, när vi delar sorgerna och skratten.
Hon är otäck, som anden som hemsöker dig.
Hon är vacker, till mig kommer Hon aldrig att säga "nej".
Hon är hemsk, liksom en desperat törst.
Hon är underbar, Hon valde mig allra först.
Hon är att förakta, Hon ger dig ingen respekt.
Hon är min förälskelse, det finns ingen som är perfekt.
Hon är din dödsorsak, blunda inte för sanningen.
Hon är min enda kärlek, jag älskar Henne och vill inte leva i din sanning.
Gränsen är så tunn
det är inget du känner.
Du tänker att du är ung
och aldrig sviker dina vänner.
II – Ett skrap på ytan
Men har du några vänner?
Kommer de ens ihåg dig?
Ser de dig om det värsta händer?
Skriker du, kommer de åt ditt håll vända sig?
III – Ett blödande sår
Rösten är stark, starkare än allt.
Musiken ekar i ditt huvud, så mäktig, så stor.
Rösten viskar i dit öra, kallt, så kallt.
Finns Gud, så finns inte du, inga bilder och inga ord.
IV – In till skelettet
Den enda tanken har blivit fler,
smittan sprider sig som en löpeld.
Snart försvinner allt, utom den verklighet du ser.
I den verklighet du valt är du naken, ensam och ingen kan mätta ditt hjärtas svält.
V - Bedövad
Då floderna torkat, solen gått ner,
ditt hjärta slutat bränna,
vet du att det inte kan falla isär än mer.
VI - Obotlig
Din kropp är inte alltför tanig,
ändå klarar inte din arm tyngden av din hand,
din hals klarar inte ditt huvud och dina ögon inte sina lock.
En strykning mot din kind ger en brännande smärta, du rycker till av denna chock.
VII – Innan klyvningen
Trots att solen nu gått upp sitter du kvar.
Varför skulle du göra något annat?
Du biter dig i handen för att känns om du ens någon kropp har.
Ditt hjärta bankar häftigt, men det känns ändå som det stannat.
VIII - Klyvningen
Du kan inte, du förmår dig inte.
Rör du ditt vapen så kommer du att vara ensam med Henne.
Hon är som en mardröm, dock så nära, så tydlig, full med kärlek.
Kärlek är en lek, liksom Hon.
Bakom de sorgsna ögonen och de fina orden är allting upplagt för ännu ett svek.
IX – Final och du är kluven
Hon är skrämmande, likt mörkret om natten.
Hon är fin, när vi delar sorgerna och skratten.
Hon är otäck, som anden som hemsöker dig.
Hon är vacker, till mig kommer Hon aldrig att säga "nej".
Hon är hemsk, liksom en desperat törst.
Hon är underbar, Hon valde mig allra först.
Hon är att förakta, Hon ger dig ingen respekt.
Hon är min förälskelse, det finns ingen som är perfekt.
Hon är din dödsorsak, blunda inte för sanningen.
Hon är min enda kärlek, jag älskar Henne och vill inte leva i din sanning.
Prinsessan & draken
Ett vackert långt, blont hår,
en röst så len, lik sammet.
En prinsessa som ingenting göra får,
förän hon avsagt sig namnet.
En drake vars eld är så het,
vars ögon är små och gröna.
En drake som ingenting egentligen vet,
för han har aldrig sett livets sköna.
Trots korksruvar och ögon så blå
är hon inte lycklig.
Förmodligen lär det förbli så,
utan en relation, knappt ens en flyktig.
Tröttnar han aldrig på sin hetta?
Kommer det någonsin svalna av?
Blir de övre i makten aldrig mätta?
Han vill inte vara elak, utan avsäga sig detta krav.
En dag skall de mötas, de två.
En vacker, ung flicka, en ful, gammal best.
Tillsammans ska de få tiden att gå,
utan att behöva tänka på vad som skall hända där näst.
I alla sina dagar lyckliga de blir,
utan bekymmer de leva.
Verkligheten må att vara sårbar och skir,
men två är en mer, då de i frid fortsätta treva.
en röst så len, lik sammet.
En prinsessa som ingenting göra får,
förän hon avsagt sig namnet.
En drake vars eld är så het,
vars ögon är små och gröna.
En drake som ingenting egentligen vet,
för han har aldrig sett livets sköna.
Trots korksruvar och ögon så blå
är hon inte lycklig.
Förmodligen lär det förbli så,
utan en relation, knappt ens en flyktig.
Tröttnar han aldrig på sin hetta?
Kommer det någonsin svalna av?
Blir de övre i makten aldrig mätta?
Han vill inte vara elak, utan avsäga sig detta krav.
En dag skall de mötas, de två.
En vacker, ung flicka, en ful, gammal best.
Tillsammans ska de få tiden att gå,
utan att behöva tänka på vad som skall hända där näst.
I alla sina dagar lyckliga de blir,
utan bekymmer de leva.
Verkligheten må att vara sårbar och skir,
men två är en mer, då de i frid fortsätta treva.
Döden - En lek att tåla
Nu står jag här tillslut, vid världens ände.
Jag har gett dig oändligt många chanser, men ingenting hände.
Mitt hjärta står i lågor, likaså mitt sinne.
Varför räddar du mig ej, varför låter du mig brinna inne?
Jag önskar inget hellre än att verkligheten ville mig väl,
men just nu har jag kommit till ett sista vägskäl.
Kommer du någonsin ångra dig när det redan är försent?
När tiden är ute, askan spridd och ditt sinne blivit vekt och klent?
Härmed avsäger jag min titel, en titel som aldrig fanns.
Kommer du eller någon undra var jag tagit vägen någonstans?
Jag är inte feg, jag är inte egoistisk, jag är bara ärlig.
Inte en sekund till står jag ut, i en svart bubbla, så förfärlig.
Inte orkar jag med flera gräl,
inte orkar jag längre vara stark.
Alla måste vi någon gång ta farväl,
vi ses så småningon, på helt annan mark.
Jag har gett dig oändligt många chanser, men ingenting hände.
Mitt hjärta står i lågor, likaså mitt sinne.
Varför räddar du mig ej, varför låter du mig brinna inne?
Jag önskar inget hellre än att verkligheten ville mig väl,
men just nu har jag kommit till ett sista vägskäl.
Kommer du någonsin ångra dig när det redan är försent?
När tiden är ute, askan spridd och ditt sinne blivit vekt och klent?
Härmed avsäger jag min titel, en titel som aldrig fanns.
Kommer du eller någon undra var jag tagit vägen någonstans?
Jag är inte feg, jag är inte egoistisk, jag är bara ärlig.
Inte en sekund till står jag ut, i en svart bubbla, så förfärlig.
Inte orkar jag med flera gräl,
inte orkar jag längre vara stark.
Alla måste vi någon gång ta farväl,
vi ses så småningon, på helt annan mark.
Inga eldar brinner för evigt
Dina ögon är som eld, så levande, så klara.
Din stämma är lik ett vatten, ett vatten mitt hjärta kan förtära.
Din själ är som luften, så öppen, allting har rätt att "vara".
Din kropp är som jorden, så fast, trygg och nära.
Inga eldar brinner för evigt, vattnet är dess fiende.
Ingen luft är oföränderlig.
Jorden rör på sig konstant, ingen har funnit dess ände.
Men jag vet. Världens ände är framför mina fötter, osynlig.
Utan värme fryser jag ihjäl.
Utan vatten torkar jag, som rosen i mitt fönster.
Utan luft försvinner min själ.
Utan din trygghet får jag en verklighet utan struktur, utan mönster.
Jag har gjort mitt försök, jag har givit dig min själ.
Nu släpper jag din gåva till havs, torkar en tår och tar ett sista farväl.
Din stämma är lik ett vatten, ett vatten mitt hjärta kan förtära.
Din själ är som luften, så öppen, allting har rätt att "vara".
Din kropp är som jorden, så fast, trygg och nära.
Inga eldar brinner för evigt, vattnet är dess fiende.
Ingen luft är oföränderlig.
Jorden rör på sig konstant, ingen har funnit dess ände.
Men jag vet. Världens ände är framför mina fötter, osynlig.
Utan värme fryser jag ihjäl.
Utan vatten torkar jag, som rosen i mitt fönster.
Utan luft försvinner min själ.
Utan din trygghet får jag en verklighet utan struktur, utan mönster.
Jag har gjort mitt försök, jag har givit dig min själ.
Nu släpper jag din gåva till havs, torkar en tår och tar ett sista farväl.
När en dröm går förlorad
Som om den aldrig någonsin funnits
"Minns du känslan av att tyst gå och drömma?
När kärleken ger dig ett knytnävsslag.
Minns du orden, de vackra, de ömma?
Du var den du ville vara för en dag.
När du sedan inser vem du egentligen är,
är det så lätt att du dig själv fördöma.
Det finns inte längre någon som har dig kär,
svårt att komma över, omöjligt att glömma."
När kärleken ger dig ett knytnävsslag.
Minns du orden, de vackra, de ömma?
Du var den du ville vara för en dag.
När du sedan inser vem du egentligen är,
är det så lätt att du dig själv fördöma.
Det finns inte längre någon som har dig kär,
svårt att komma över, omöjligt att glömma."
Ett hopp som aldrig dör
"Du är ett ljus, en ginsta.
Du är hoppet som aldrig tar slut.
Jag vägrar att dig mista,
även när livets sand runnit ut.
Likt en blomma kommer du upp,
för att sedan vissna och dö.
Men när jag som minst anar,
återvänder du alltid, till mig."
Du är hoppet som aldrig tar slut.
Jag vägrar att dig mista,
även när livets sand runnit ut.
Likt en blomma kommer du upp,
för att sedan vissna och dö.
Men när jag som minst anar,
återvänder du alltid, till mig."
Hatförklaring
Du är elak, ond och trångsynt.
Jag äcklas av tanken av att du fått se mig
Jag äcklas av tanken av att du fått röra mig
Vårt förflutna ska förevigt brinna
för att glömmas, för att försvinna
Så dum jag var, att jag inte insåg
att du bara var bluff, vara båg
Du vet hur jag ser ut
Du känner till mina punkter
Utan min egna räddning såg jag inget slut
Jag skulel bli instängd med dig, aldrig hitta ut
Mitt huvud bränner
'avsky' är det bästa ordet för vad jag känner
Jag skulle hellre dö än att ta i dig med tång
Jag skulle hellre gå ner, till en väntan, oändligt lång
Motsatsen till kärlek brukar kallas hat
Må ditt sjuka huvud serveras på fat
Jag äcklas av tanken av att du fått se mig
Jag äcklas av tanken av att du fått röra mig
Vårt förflutna ska förevigt brinna
för att glömmas, för att försvinna
Så dum jag var, att jag inte insåg
att du bara var bluff, vara båg
Du vet hur jag ser ut
Du känner till mina punkter
Utan min egna räddning såg jag inget slut
Jag skulel bli instängd med dig, aldrig hitta ut
Mitt huvud bränner
'avsky' är det bästa ordet för vad jag känner
Jag skulle hellre dö än att ta i dig med tång
Jag skulle hellre gå ner, till en väntan, oändligt lång
Motsatsen till kärlek brukar kallas hat
Må ditt sjuka huvud serveras på fat
Handfallen
Ser du inte att jag ser?
Förstår du inte att jag förstår?
Känner du inte att jag känner?
Vet du inte att jag vet?
Varför visar du om du inte vill att jag ska se?
Varför skadar du dig när du inget annat vill än att vara hel?
Varför orsakar du det du inte vill ska ske?
Varför klandrar du dig själv när ingenting är ditt fel?
Om solen gör dig glad
varför stänger du den då ute?
Om din smärta orsakas av rakblad
varför låter du de då orsaka slutet?
Förstår du inte att jag förstår?
Känner du inte att jag känner?
Vet du inte att jag vet?
Varför visar du om du inte vill att jag ska se?
Varför skadar du dig när du inget annat vill än att vara hel?
Varför orsakar du det du inte vill ska ske?
Varför klandrar du dig själv när ingenting är ditt fel?
Om solen gör dig glad
varför stänger du den då ute?
Om din smärta orsakas av rakblad
varför låter du de då orsaka slutet?
Gloria (låttext)
Gloria, min Gloria, varför straffar du dig själv?
Du förnedrar, du kränker, drunknar i sorgsen älv
Varför behandlar du dig ej med respekt?
Snälla älskling inse, att för mig är du perfekt
Jag vet vad som hänt dig, det full förståeligt är
att ingen vill bli lämnad av den ende man har kär
Men du förtjänar inte att kasta bort din tid
på att ständigt gå och sörja, att aldrig finna frid
Gloria, min ängel, världen den är full
av män som förtjänar dig, som ger sig själva för din skull
Du är så mycket bättre än du någonsin kan tro
Din dimma kommer skingras, även du ska bort från grundet ro
Att stå på jorden utan vingar är inte alltid lätt
När kärlekens klockor klingar är det svårt att välja rätt
Gloria, hör på mig, tro nu på mitt ord;
Tänk på oss som älskar dig, vi är många på vår jord
Varför bara ägna tankar åt endast en person?
Som du knappt ens har träffat, som är mer av en illusion
Lägg dig nu på kudden, somna lugnt och sött
Dröm vackra drömmar om den bäste du har mött
En ärlig man som älskar dig för den du faktiskt är
Och sedan när du vaknar står han plötsligt där
Din smärta då du glömmer, då tid och rum för evigt står still...
Du förnedrar, du kränker, drunknar i sorgsen älv
Varför behandlar du dig ej med respekt?
Snälla älskling inse, att för mig är du perfekt
Jag vet vad som hänt dig, det full förståeligt är
att ingen vill bli lämnad av den ende man har kär
Men du förtjänar inte att kasta bort din tid
på att ständigt gå och sörja, att aldrig finna frid
Gloria, min ängel, världen den är full
av män som förtjänar dig, som ger sig själva för din skull
Du är så mycket bättre än du någonsin kan tro
Din dimma kommer skingras, även du ska bort från grundet ro
Att stå på jorden utan vingar är inte alltid lätt
När kärlekens klockor klingar är det svårt att välja rätt
Gloria, hör på mig, tro nu på mitt ord;
Tänk på oss som älskar dig, vi är många på vår jord
Varför bara ägna tankar åt endast en person?
Som du knappt ens har träffat, som är mer av en illusion
Lägg dig nu på kudden, somna lugnt och sött
Dröm vackra drömmar om den bäste du har mött
En ärlig man som älskar dig för den du faktiskt är
Och sedan när du vaknar står han plötsligt där
Din smärta då du glömmer, då tid och rum för evigt står still...
En grå sten
Framför en grå sten
Ett vackert minne
Tårar blänker i ljusets sken
från en ensam lykta som brinner
Jag vände mig om
men ingenting hände
Platsen var mörk och tom
så när som på ljuset jag tände
Skona nu mitt trasiga hjärta
täckt med svidande sår
Jag vill inte minnas, orsaka smärta
ty till dig mitt budskap ej når
Ett sårat hjärta kan lagas
men ärren kommer alltid bestå
När ett hjärta fullt mer ärr av sorgen jagas
kommer det aldrig mer att älska förmå
Hur många gånger jag än tittar
står du ej bakom mig
Den dagen då jag dig åter hittar
ska jag binda fast dig
Ett vackert minne
Tårar blänker i ljusets sken
från en ensam lykta som brinner
Jag vände mig om
men ingenting hände
Platsen var mörk och tom
så när som på ljuset jag tände
Skona nu mitt trasiga hjärta
täckt med svidande sår
Jag vill inte minnas, orsaka smärta
ty till dig mitt budskap ej når
Ett sårat hjärta kan lagas
men ärren kommer alltid bestå
När ett hjärta fullt mer ärr av sorgen jagas
kommer det aldrig mer att älska förmå
Hur många gånger jag än tittar
står du ej bakom mig
Den dagen då jag dig åter hittar
ska jag binda fast dig
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)