Hatar att vara ensam!

I dag har jag varit hemma från skolan eftersom jag var superförkyld, hostade och lät som Håkan Kråkan själv. Intressant, jag vet...

I morgon måste jag till skolan!
Det är så konstigt; när jag är hemma vill jag till skolan (eller bara bort) och när jag är i skolan vill jag hem (typ). Kan jag inte bara bestämma mig?!

Så fort jag blir ensam kommer diverse tankar tillbaka. Sådant som egentligen borde vara glömt, men som ligger begravt någonstans långt, långt in.

Ibland blir jag bara sååå trött på mig själv, att jag ältar och gräver upp gammal skit!
Sådant som ingen kan göra något åt, speciellt inte efter så lång tid. Som bekant kan ju ingenting bli ogjort.

Idioterna som gav mig mediciner som jag inte behövde, som bara skadade mig, är några jag tänker på.

Peace!