Runö folkhögskola - YES!

Oavsett vilken statusnivå folkhögskolor har är det enligt mig den bästa skolformen som jag någonsin upplevt!

(Och sedan när började jag bry mig om statusnivåer angående skolan?!)

Det här året har jag haft så tråkigt att klockorna stannat ett antal gånger då jag inte gjort speciellt mycket om dagarna.

Sist jag gick i skolan var faktiskt den 20 maj 2011, för att vara exakt.

Nevermind!

Kort om det fantastiska:

Jag ska läsa grafisk kommunikation på Runö folkhögskola till hösten! 

Glädjen tar över ~ Nog om detta nu, farväl!

Extreme makeover (typ)

Åh, kära nån!
I vanlig ordning beklagar jag mig över hur otroligt dålig jag har varit på att uppdatera -_-

Meeeeen... nu kan jag definitivt säga att all träning och allt "tänkande på vad jag äter" har gett ett redigt resultat!
Visst, man kan vara tjock och lycklig. Ja, man kan vara riktigt tjock, riktigt lycklig och riktigt snygg!
Men! Det gäller inte mig. Punkt slut.

Bilden till vänster är tagen i juni 2011

Bilden till höger är tagen i går, alltså den 28 maj 2012.

(Och smileyn får jag inte glömma, den är från samma dag som högerbilden ;-D )

~ Borde man vara lite stolt över sig själv kanske? ~ 

Belöningsförslag, någon? ;-) 

Ätbara förslag undanbedes.

Min modeblogg

Här har ni den: Nemi Chic

Jag tyckte det var på tiden att starta en modeblogg. Eller ja, en blogg om kläder och skönhet i alla fall.

Mitt intresse för just mode har gått upp och ner väldigt mycket under mitt liv.
Ett tag har jag koll på varenda trend och vissa perioder är jag allmänt rebellisk och bryr mig överhuvudtaget inte om vad som anses vara modernt just då.
Nu är jag lite både och - jag har gärna koll på modet, men följer det väl inte direkt.
Bloggen innehåller även lite inredning och när det gäller detta bryr jag mig inte om modet för fem öre, utan kör mitt eget race.

I alla fall; nu har jag en blogg om, tja, mer ytliga saker. Så nu blir det till att fota outfits och lite inredning!

Välkommen till smyckesvärlden!

Nu ni!
Nu tänker jag verkligen gå in för min smyckedesign igen.

Dessvärre har jag lite idétorka just nu. Eller kanske snarare tvärtom - så många idéer att jag inte riktigt vet hur jag ska få ihop det.
Men jag har några nya smycken på G i alla fall!

Jag tänker fortsätta rikta in mig främst på smycken i alternativa stilar, men vill någon beställa något kan det givetvis vara i vilken stil som helst.

Made by Jade är för övrigt det jag kallar min verksamhet för, om du inte visste det. Det är inget registrerat företag, men vem vet, en dag kanske det blir det?

Förresten!
Klicka på rubriken till detta inlägg så hamnar du på Made by Jade's sida på facebook och den får ni självklart "gilla" också ;-)

Mina nyaste örhängen gjorda av mig.

Ack, jag och alla mina karriärer...

Åh, gudars skymning vad dålig jag har varit på att uppdatera den senaste tiden!

Ibland är det bara för svårt att få ihop sitt livspussel.
Men nu, nu jädrarns ska jag få fart på alla mina små karriärer inom smyckedesign, musik och skrivande!
Hur jag ska gå till väga är dock en annan femma...

Karriärtankar:
* Jag måste bli bättre på att uppdatera min smyckesblogg!
* Ett band skulle inte vara helt fel för mig - eller i alla fall tillfälliga, sammarbetsvilliga musiker!
* Förhoppningsvis kommer jag in på Tollare folkhögskola eller på Runö folkhögskola (grafisk kommunikation).
* Och slutligen: Jag behöver allt stöd jag kan få - dels för att nå ut till fler och dels för att få mitt jäkla självförtroende tillbaka!

Oj, det här blev ett väldigt egoartat inlägg, men men, det behövde jag faktiskt!

~ Peace ~

Sanningen om BUP

Innan du tänker tanken på att skicka dig själv eller ditt barn till BUP (Barn- och ungdomspsykiatrin) tycker jag att du borde läsa detta:

* De är experter på att feldiagnostisera!
När jag var 12 år och kom till BUP p.g.a. matproblem började de en utredning utan att varken jag eller mina föräldrar fick veta anledningen till det. De "letar" verkligen efter fel på en. Efter att utredningen, i form av frågor och övningar som inte alls hade men problemen att göra, var klar fick jag diagnosen Aspergers Syndrom. Ingen av oss visste vad det betydde, men ändå blev vi bara ivägskickade utan någon som helst information.
I dag skrattar jag och alla jag känner åt denna diagnostisering eftersom vi vet att inte en enda punkt stämmer in på mig. Inte konstigt, eftersom den som satt diagnosen aldrig hade träffat mig!

* De sliter och slänger med mediciner!
Jag har tappat räkningen på hur många verkningslösa mediciner jag blivit ilurad, alternativt mediciner som gjort saker och ting mycket värre än vad det redan var.
Dessutom ljuger de gärna om biverkningarna. Exempelvis övertygade läkarna mig om att Litium skulle hjälpa mig, eftersom jag ansågs manodepressiv (vilket jag faktiskt inte tror att jag är). Saken var den att det enda som hände var att jag gick upp 20 kilo i vikt i form av mestadels vätska - trots att de sagt att man inte varken skulle bli uppsvullen eller gå upp i vikt om man inte drack väldigt mycket kaloririka drycker. Litium är nämligen salt och därmed blir man väldigt törstig.
Man blir helt enkelt som en mänsklig försökskanin. Mediciner är en av de extremt få "lösningar" de kan erbjuda.

* De överanalyserar varje detalj!
Exakt alla ord du säger och exakt varenda rörelse du gör registrerar dem och analyserar. När jag var 14 år fick jag läsa min journal för första gången och där stod varje liten detalj nedskriven. Det kändes så läskigt att psykologen iakttagit mig så petnoga och verkligen letat efter "konstiga" saker. Så fort hon upptäckt något som inte var 100 % "vanligt" så antecknade hon det och stämplade mig.

* De lyssnar inte på barnen!
Om de överhuvudtaget lyssnar på någon så är det föräldrarna - verkligen inte barnen! Det är lite konstigt enligt mig eftersom det är barnen som är själva patienterna.

* De utgår alltid från att det är en själv det är fel på!
Som jag skrev innan; De letar efter fel och utgår alltid ifrån att allting beror på en själv och aldrig någonsin på omvärlden eller ens livssituation. Man stämplas helt enkelt alltid som sjuk, funktionsnedsatt och så vidare.

* Slutligen - Man måste alltid vara "som alla andra"!
Enligt dem är man uppenbarligen knäpp om man antingen inte vill vara- eller är "som alla andra". Sticker man ut överhuvudtaget är det något som inte riktigt stämmer. Tänker man inte som dem är man sjuk eftersom de anser att de alltid har rätt!

Så, det var bara några av mina mindre trevliga erfarenheter av barn- och ungdomspsykiatrin!

Min smyckeblogg

Hej folk!

Jag ser att en hel del personer har hittat hit till min blogg genom min gamla smyckeblogg.
Till er (och till alla andra) tänkte jag mest säga att jag har en ny blogg som är inriktad på mina egna smycken. Jag har hittills varit alldeles för inaktiv när det gäller den bloggen, men ska nu försöka börja på allvar med den.

Klicka på rubriken till detta inlägg så kommer du till smyckebloggen!